Jublande massor hälsar
de trenne riddare från långt där borta.
Insiktsfullt hurraropen skalla
mellan Ullevis höga pyloner.
Ur publikhavet ropen
spricker i kaskader.
Som vågbrottets våldsamma styrka
domarens pipa dånar.
Trummor dånar på läktarna.
Hästarnas krafter mullrar i mäktiga lodräta rör.
Ryttarna höjer sina vapen,
publiken hälsar, ovationerna stegras.
Så skrida de tre till verket,
fullgör sin heliga plikt.
Spräng, spräng bort, spräng allt i luften.
Klippblocken dansar glädjesprittande,
blodigt krossande äggskalskranier.
Vällustigt vältrar sig jordmassorna,
kvävande, straffande, dömande.
Luftens giftiga dimma koketterar i sirliga virvlar,
brännande, frätande, förintande.
Friden sänker sig sakta över gråsvart aska.
O Gud, du är en väldig borg.