Ett stråk av vemod
drar i mitt bröst
Jag kan inget göra
utan att vänta
det oundvikliga
Det väntade
Ändå är allt för tidigt
fast det redan är för sent
Ord som blev osagda
var tar de vägen?
Svävar in i evighet?
Men det sagda
ligger tryggt runt våra bröst
Varför är det ändå så svårt
att släppa ditt varma hjärta?
Det som var blir aldrig igen
Silvertår fryser till is
i en snökristall
Virvlar upp mot skyn
Mot stjärnfull natt