Jag hade flera jobb under nittiotalets början som var helt ok. Chaufförsjobb var bra. Då kunde jag ägna mig åt mitt lilla extraknäck under arbetstid - Fantisera ihop nya porrnoveller samtidigt som jag satt där bakom ratten. Ett herrtidningsförlag köpte regelbundet vad jag skrev. Det var lätt att skriva porrnoveller. Jag hade oftast färdiga ”mallar” i huvudet. Antingen så var det ung man som träffade mogen kvinna som invigde honom i sexlivets alla mysterier. Eller tvärtom, äldre, gubbsjuk man träffade ung tonårsnymfoman.
Jag hade även en annan karaktär som hette Lasse. En ständigt kåt matros som fick doppa i varje hamn. Han var lätt att hitta på nya historier om, men jag gillade honom inte egentligen. Problemet var att när jag skrev om honom så såg jag en fånig man framför mig i klassisk sjömanskostym med slejf bak på skjortan och vida vita sjömansbyxor. En hurtig och glad idiot med pipa i munnen, svängande armar och en kuk stor som en bowlingkägla. Jag fick inte bort den där bilden av Lasse i mitt huvud. Han blev på något vis en fånig karikatyr av en sjöman.
Så jag bestämde mig för att ta livet av honom.
I Rio de Janeiro så hade han knullat sin sista barflicka. Så hade jag tänkt det i alla fall. En svartsjuk äkta man vid namn Rico smög sig på Lasse bakifrån och drämde en stor påk i skallen på honom. Det där slaget skulle ha tagit död på vem som helst men inte Lasse. Ont som fan gjorde det men dog, det gjorde han inte. Lasse vände sig om och mötte Ricos blick.
- Vad i helvete har jag gjort dig?
Sedan blev det slagsmål. En matros i klassisk sjömansdräkt och en hårt arbetande sockerrörsodlare i halmhatt och hawaiiskjorta slogs så det yrde inne på den skumma baren.
Inte bra. Det var svårare än jag trodde att ta död på den där jävla Lasse Matros.
Jag försökte verkligen. I apartheidtidens gamla Sydafrika lät jag honom lägra en svart kvinna i ett dike utanför Kapstaden samtidigt som den djupt religiöse och konservativa boerfarmaren Piet van Zyl kom tuffande på sin traktor och såg styggelsen.
Han trodde knappt sina ögon. En vit man i Kalle Ankakläder som låg mellan benen på en svart kvinna och körde som en jävla idiot.
Piet greppade omedelbart sin stora träklubba som han alltid hade i beredskap, utifall någon kaffer skulle få för sig något. Det fick de alltid.
Piet hoppade ned från sin traktor, sprang fram till det älskande paret och slog med all kraft träklubban i huvudet på Lasse Matros. Han dog inte denna gång heller. Men ont, det fick han.
- Vad i helvete är det med alla egentligen? Så fort jag försöker ha lite kul så ska alla slå mig i huvudet!
Sedan blev det nytt slagsmål. Denna gången med en Sydafrikansk majsbonde.

Det var omöjligt att ta död på Lasse Matros. Jag försökte verkligen. Gangsters i Neapels skumma kvarter slog honom i huvudet med flaskor och polisen i Fremantles hamn fick in några snygga träffar i huvudet på honom med sina batonger.
Lasse reste jorden runt och knullade för allt vad tygen höll. Men han fick betala ett högt pris. Han hade alltid ont i huvudet.
Det gick inte att död på honom. Antagligen var det min fantasi som satte stopp för detta. Det dök ideligen upp nya situationer. Nya exotiska kvinnor att bekanta sig med, nya män som ville slå Lasse i huvudet.
Till slut så släppte jag honom fri. Han fick segla iväg ensam mot horisonten och skapa sin egen framtid. Jag har inte hört något från honom på många år.

När jag satt där bakom ratten och fantiserade så hade jag alltid stånd. Jag bar upp varor med mat till pensionärer med stånd
Ibland blev jag bjuden på kaffe av någon snäll gammal gumma. De ville prata. De ville ha sällskap. Så jag satt där och fikade med gamla Astrid som snart skulle fylla nittio år. Jag tror det var mycket länge sedan som någon karl hade suttit med full stake vid hennes köksbord.
Jag undrar vad hon hade sagt om hon hade vetat?
- Igår var budet här med mina matvaror. Han var trevlig. Vi drack kaffe, åt Ambrosiakaka och pratade om vädret och de dåliga TV-programmen. Han hade stånd hela tiden.

<

En gång hade jag ett jobb där ingen riktigt visste vad min funktion var. Min arbetsuppgift var inte preciserad. Ingen visste vad jag sysslade med. Det fanns någon vag instruktion någonstans om att jag skulle ta hand om varuleveranser och hålla ordning i ett stort förråd. Jag sket i både leveranser och förråd. Det fanns redan folk som skötte det där. Jag bestämde mig för att köra med den avslappnade stilen redan från start.
Jag satt mest på en lastbrygga och rökte och fantiserade. Jag fick till många noveller under den där tiden. Ofta smet jag hem lagom till lunch, skrev ut dem och skickade dem till någon tidning.
Det var det bästa jobb jag har haft.
Det höll i ett halvår. Sedan var det en nitisk arbetsledare som satte dit mig.
Jag undrar vad den där arbetsledaren tjänade på att skvallra på mig? Fick han höjd lön? En veckas extra semester?
Lite senare så dök namn och telefonnummer till den där arbetsledaren upp under rubriken ”Anala begär” i en kontakttidning för homosexuella. Sådant omoget folk det finns!