Kölden får hennes väsen att tränga fram ur hennes kropp
Stjärnor kommer försiktigt närmare kyssandes snötäckta granars topp
Klädd för fest, vintern har dukat upp och alla som kan komma är bjudna
Önskningarna behöver inte viskas fram, inga önskningar är förbjudna

Längs med vägen genom natten hälsas dom av snötyngda granar som välva
Hon är hans önskning som han offrar sin själ för, snökristallernas älva
Dom har precis träfats men det känns som dom alltid känt varandra
Plötsligt försvinner alla dom som samlats till fest, dom ser inga andra

Träbord, trägolv, pelare och så människor som rör sig som dimma
Kulisser som är levande, omfamnande, och glada människor hörs stimma
Dryck, tilltugg och musik som fångar in, toner som för festen med sig
I natt är alla en del av vinterns saga, du är en älva, vilken skepnad har jag iklätt mig

I en värld av snö och köld, en värld där facklorna får skuggorna att skälva
Denna midvinternatt är det hans önskan att dansa med henne, hon snökristallernas älva
Som i en saga om kärlek och lycka, där han är mörkret och hon är ljuset denna natt
Där dom tystnat sekunden innan kyssen, som om dom glömt kvällens festen och skratt

Kängor, strumpor och klänning och ett leende som aldrig går att glömma
För gärna en morgondag med dig vinternatt, men i stället för att planera kan man väl drömma
När hon dansat sig yr och berusad ta då vinternatten i hand
Kärleken som mår så bra är skimrandet som reflekteras i gnistrande snö i vinterns land

I en krog bland människor och bord, dansar dom som om dom vore själva
Och kanske, kanske vill hon lika mycket som han, snökristallernas älva
Kanske hon också vill dansa vidare långt efter gryning och snöns fall
För det krävs en speciell sorts värme för att värma en själ som frusit sig kall

Levande lågor som dansar längs med rummet, det är långt kvar innan festen tar slut
Det som är är den värmen som kommer inifrån och tränger sig fram för att få komma ut
Släpp fram, i kväll sparas det inte på någonting för nu kommer nytt
Välkomna det nya, och hylla det som är förgånget, den tid som redan flytt