Jag sitter på fönsterkarmen på översta våningen och tittar ner.
Jag vill falla ner till marken.
jag vill bara slippa helvetet jag lever i.
jag gråter men jag vet nu att detta är enda utvägen.
ingen tycks förstå att jag verkligen menar det jag säger.
jag vill inte leva mer.
jag har försökt men ingen förstå.
Nu hoppar jag och lämnar världen.