Havets djupa mörker skulle aldrig mörkra mig,
livets oro skulle inte ens oroa mig,
ensamheten skulle inte ens nå topparna av mina hårstrån,
en mördarkniv skulle aldrig kunna mörda mitt hjärta.
Jag kan och kommer att övervinna allt.
Jag levde ett liv som jag aldrig uppskattade
utan som jag smutsade ner.
Askmoln i mina lungor och en lever som ville lämna mig.
När jag var redo för att ge upp fick du mig att tro.
Även om du skulle nu sluta att älska mig och bestämma dig för att gå, har du ändå fyllt mitt liv med magi.
Aldrig skulle jag nu överväga ett liv utan inre frid eller harmoni. En sådan lycka som får mig att gråta, du har fått mig att stråla. Du har gjort mig stum, för jag är inte den jag var då. För då var jag beredd på att låta mitt liv slockna.
Nu lär jag aldrig slösa, en endaste minut.