Dunkelt vässar tidens skära
En dolk åt svunna drömmar
Människor som täljer
Fler till sin avbild

Dolt i skuggornas lönndom
Pågår drömmarnas planer
Förtigs i skam - utropas i högmod

Ett påbud ger raka linjer
För framtiden
men det som inte sägs
det som aldrig skred till handling
var ändå ej att hoppas

Tron på meningen med livet
blev dess verkliga innebörd