Visst är det svårt förstå

att livet

blott är ett smalt och bräckligt strå

där inget är oss givet.

Man föds och dör,

man strävar och går på

men kan förvisso ej rå för

att  man dess mening ej förstå.

För varje dag

man vidare på ålderstrappan kliver,

för att plötsligt, i ett enda slag,

man in i glömskans dimma driver

Och sist i barmhärtighetens dunkla senilitet

man sitter lallande på  hem.

Av allt man lyckligt inget vet

......... ”Dona Nobis Pacem”. *