en idé
av en idé
ja en sån
jävla klisché
praktiken dog i barnasäng
för den födde en sån storartad
teori
föräldralös, förryckt
mögliga teorin
Werther
mums ja
kom se
blick torr, död
mun viktig, stram
pratar om -
pratar om
pratar.
om!,
klappar sen ivrigt i händerna
åt sig själv
ja Werther
en narr,
(om så ändå Pierrot)
men du döljer din narrdräkt
under högar av vintage
gottar runt i ditt gyttjiga lidande
smetar ivrigt tomhet på kroppen
kan alla se nu,
tro?,
ja, för ingen känner
som du
stackars Werther
med livsmantrat
ingen förstår
klappar om sig själv
så ja Werther,
det är inte lätt att vara jätte
bland småfolk
det är inte lätt att vara
svår
missförstådd
självbedräglig
ja när man lär så duktigt
är det lätt att glömma liv
man lär, och plockar
girigt döda ord
ryckta från roten
famnen full, för att du lärt dig livets svampställen
skövlar liv, mening
andas död och
mustaschprydd elitism
i betonghus av storartat vokabulär
och jag spelar statist
i Werthers genomsvåra indiefilm
nickar hänfört storögt ja allt det där
för Werther han får aldrig nog att visa
visar så kärleksfullt, faderligt
glömmer hinna se
rödvinsglaset
Werthers älskade,
halvtomma
ljusare och ljusare
blir vatten i dina händer
Werther
men den som är steget före
behöver ju inte se
killen med kollen
förvandlar vin till vatten
ja, det är då ett konststycke
inte vem som helst
kan bemästra