var är vi?,
i en drucken dimma av känslor
(inga ord)
vi kysstes och stängde av
inga tankar,
ens
vill inte riskera
vill testa, vill täppa
två – en
förvirrat lugn
klump
mitt i stormens öga, alltså
typ inte lönt
att ropa på hjälp
på hjärnan
tankar,
att vara formulerad
vad har det någonsin gett mig

sitter i fönstret -
två desperata försök till drömmar

och på bordet en tickande bomb
över oss ett rosa moln med texten
”nyförälskad, lycklig”

bara i sekunder

sen kommer mycket riktigt
skavsåren
trots att orden är med barnvakten
vrids mitt inre om
ett illamående, totalt
oförklarligt
ett sista andetag och sen stilla lydnad
ett sista dödsryck, acceptans
jag ler, strålar, tar din hand

kameran från mitt hjärta, zoomar ut
genom fönstret:
ute i mörkret, tittar den in mot det varma ljuset, en saga:
han ser charmig ut, hon rätt söt, -
och som de ser på varandra
fnitter och tindrande ögon
händer som möts, över bordet
vid ett fönster
en idyll
en verklighet
tillgänglig för alla
jag känner magsyran komma upp i halsen
sparar filmen i min kropp -

har verklighet alltid varit på låtsas?,

när uppstod myten -
ja, vem har egentligen lurat alla barnen?