lilla jag klyvs i två,
rodnar, springer iväg från
mig själv,
en vit klänning fladdrar bort,
små rena fotspår
i stinkande lera
snyftande, gömmer ansiktet i händerna
lilla jag, generad
för jag tvingades möta min egen blick
och allt som är kvar är
jävla tavlan
i sin bädd av lera