en evighet
av att inte veta
att inte bli
vetad
nej, aldrig
att ingen kan lära dig veta -
för att ingen vet
alls, nånting

att bara se skal
och att allt är krockar,
allt är stolpe ut
att alltid sikta, alltid
missa
att dumpas i öknen,
bilen kör iväg
ensam kvar med
mörker, trevar
hittar ingenting -
såklart, man är ju i
öknen!

i en bubbla
ljudisolerad, kall
syrerik, men vad fan gör väl det
en tomhet med
bakgrundsmusik,
lite tinnitus,
liksom
för guds skull -
allt utom tystnad
blir bra, tack!

händerna för öronen
ett barn som kniper ihop ögon, mun -
bambambambam
lalalala....
hmmmmmmmm
och andas ut
att inte behöva tänka
på annat än att nynna
nanananana,
låter det
som honung, man somnar in
så sött
för man är ju så trött
alltid

att ingen tanke kan bli mer
än tanke
att tanke blir till ord, delas
genom såll, blir
fucked up

att törsta
alltid
aldrig
få dricka
att bära stenen
Kommunikation uppför berget
och så igen

dumpad ur sitt ufo, sin
samhörighet någonstans
att alla är en alien, total
främmande, unik, en
värld komplex, alien
erad

en outhärdlig litenhet, armbågar som ska slipas
med järnfil,
blodet rinner, köttet förvrängs men
armbågarna blir vassa

en motsägelse i det minsta och största, att individen vill ha
rum, plats
att vara liten för sig själv

miljarder av bubblor
radiobilar
som ursinnigt, upptagna av något annat, stöter i varandra
se dig för, här kör jag!,
och ursinnigt vidare mot nästa
och - krock!
var krock en kick,
fast man inte låtsas om det

ett känslornas lotteri, att dra nitlotten
ibland
att ha ont i magen, att inte veta
varför
att bubbla, att gråta, att aldrig visa
av ren respekt, för mig och dig, för
mänskligheten
mind the gap
var god respektera
avståndet
sfären, låter mycket
finare
den opersonliga sfären
var god respektera
att folk inte vill veta

du får helt enkelt rätta dig, hur skulle det se ut om vi skulle rätta oss
efter alla världar
kaos
kaos, kaos
ska det vara så svårt att fatta
egocentrisk,

och för allt i världen inte vill att du ska
veta dem
skruvar på sig, kliar på huvudet
veta vem
mig, lilla jag?,
vad ska de va bra för,
bara onödigt, nervös flackande blick
varför?, vad är dina
motiv!?,

har inte tid
ork energi, det finns
viktigare saker,
här i livet

än andra, man har ju redan
sig själv, som om det inte räckte och blev över

att inte orka vara människa, orka känna
offrar känslan, för livet, för att i alla fall få hinna andas lite
innan man förgås
känna efter, kan man väl göra i graven

att livet inte är mer än tid och ensamhet, och att det kanske är
klokare
att inte fråga, inte undra
helt enkelt
ja, svårare än så är det väl inte -
lätt som en plätt
livet,
ni vet...