Och ängeln skimrade
längst fram,
där dess sköna nacke lyste av silver.

Där allting hängde i
det obefintliga,
i väntan på vad komma skall.

Snart kommer sjubrisen
sade den,
med sin av klockors klingande röst.

Som tiden gick i stilla fjät
på fjärden,
över den mörka blanka spegelytan.

Snart kommer den
sade ängelen igen,
fast nu med mycket mera efterklang.

Och se där borta for
en ilning över,
att bryta tystnaden i skymningsland.

En krusning närmar sig
att fångas,
och vingar breddas för att fyllas.

Så färdades vi sen vidare
på resan,
på livets väg att samman slutas.