Mitt kärleksblod rinner nerför gränderna i Gamla Stan
Kvar står jag på Stortorget vid en uttorkad brunn
Jag är pumpen som gnisslande suckar upp luft men inget vatten

Efter alla bränder så borde jag vara van
Men gränsen mellan förtroende och svek är alltför tunn
Att pendla där emellan dränerar mig på tron och på kraften

Kullerstenarna ligger i mönster, huller om buller
Bildar en karta över mitt liv och mina kärlekar
Jag kommer aldrig tillräckligt långt ifrån för att se helheten

Ingen idé att försöka fördela och betala alla dessa skulder
Bara fokusera och hitta tillbaka till mina kära lekar
Se till att komma tillräckligt nära och bejaka kreativiteten

Likt en adelsman blir jag dekaputerad inför folkets jubel
Jag säljer biljetter till mitt eget blodbad och får betalt i rubel
Dessa värdelösa mynt har följt mig och fyllt mina fickor hela livet
Oräkneliga är de piastrar jag slösat och dem jag har tagit för givet

Det är dags nu, min vän
Att återvända hem
Att komma tillbaka till livet