det klingar i fel ton
och höger är inte längre min väg att gå,

du faller
och jag ramlar omkull
i omfamning av världen.


Vi tappar bort oss i tid
och jag hoppas
att vi
inte glömmer bort


att vi har lånat vår lycka
på begränsning.

Var det ingen som sa att
det
var värt att kämpa för?

Men jag vet inte längre
om andetagen jag tar
är mina

eller om de också var
en del av villkoren.