Ännu en kall kopp kaffe,

du har fortfarande inte förstått att
kaffekokaren är ur funktion,

ironin över likheten är skrattretande
men det finns inget som kittlar fram
ens ett fniss så jag återgår till att
kolla ner på sumpen som snurrar runt
på botten och ett illamående börjar gro.

Det luktar mögel i badrummet,
lampan blinkar utan stopp och
varmvattnet funkar bara
varannan minut men jag fokuserar på
att balansera utan att vidröra toaletten.

Du har en svag doft av svett och jag kan se
att du inte rakat dig sedan i måndags,

& ja ni kan fråga,
det är fredag kväll nu,

jag är trots allt här, fast att inga bussar går
hem och jag har rakat mig trots att min hud
ömmar och jag förbannar mig själv för att ha
valt spetstrosor som långt ifrån förbättrar.

Din mage börjar puta ut lite och du har
fläckar på din tröja som har sett sina bättre
dagar och när jag tänker efter har du också det.

Men jag rullar
över
försöker ignorera skammen
som värker
i magen,
låter dina torra händer
dra över mig och jag
är på väg att
erbjuda dig
handkräm

det enda som hindrar mig är risken för att
bli avvisad, det visar sig att den känslan är
betydligt starkare i karaktären än avsmak.