I morse mötte mej himlen med ett underbart vackert leende.

Blå himmel och vita molnstrimmor.

Och någonstans anade jag solen.

Ljuset kom liksom underifrån vid horisonten.

Björkgrenarna, de nakna och nästan svarta,

avtecknade sig mot allt det sköna.

En fiskmås, på sina breda vingar, skar genom rymden,

svävade lite majestätiskt i tyst vördnad.

Så skiftade nyanserna, gick över i ljus orange

och dagen var ett faktum.

En ny dag,

med okända nyanser.