Jag hade bestämt mig för att fortsätta läsandet, men det här med fönstren gjorde mig så förbryllad att jag inte förmådde läsa vidare utan att forska i varför ljuset varit så påtagligt starkt. Jag hörde att det börjat blåsa, vårens vindar från sydväst, tänkte jag. Satte på mig ytterkläderna och ett par gamla skor jag fann i graderoben och gick ut för att titta. Vädret hade slagit om som så ofta denna årstid, utanför yrde fjolårslöv från Allén och det var påtagligt kyligare. Krokusen som blommade i rabatterna var det enda som minde om vår, annars liknade det mest höst nu. Utanför porten vände jag mig om och tittade upp mot fasaden. Nu såg den helt vanlig ut, inga tillbommade fönster alls, vanliga vänliga fönster med pelargon och aspidistra på fönsterbrädorna! Hur kunde detta vara möjligt? Det hade sannerligen varit en bisarr natt, kanske hade allt bara varit en dröm, fantasier sprugna ur mitt sömnlösa tillstånd av förvirring.

Förbryllad gick jag in i porten för att gå upp för de tre trapporna till min våning igen. När jag tog tag i glaskulan som satt på pelaren som höll upp trappräcket snurrade den lite i sitt fäste. För ett ögonblick mörknade det då i trapphuset, fönstren blev som ogenomskinliga, i mitt nästa steg rörde sig kulan tillbaka i sitt tidigare läge och ljuset blev som förut. Detta var inget jag tänkte särskilt på just då, kanske ett mörkare moln hade passerat förbi solen på ett ögonblick. Det hela gick oerhört fort och nådde knappt mitt medvetande.

Då jag kom upp i lägenheten såg jag åter väskan på golvet. Det var svårt att förstå hur den kommit dit - kanske den stått längst in i garderoben utan att jag sett den. I så fall undar jag hur den kommit fram; naturligtvis fanns det en förklaring - någon måste varit inne i lägenheten och rotat i garderoben under min frånvaro. Kanske hyresvärden som sökt något, kanske något med elledningar eller elskåpet som fanns därinne, tagit ut väskan av nyfikenhet och glömt den kvar? I tankarna prövade jag olika förklaringar, inte omöjliga men inte särskilt troliga heller.