Som en skimrande rustning av kyssar o tårar

bär jag din brynja av gyllene nät

aldrig mer får tvivlets taggar mig sårbar

det är inget jag tror jag är säker jag vet

När jag bär dig på utsträckta händer i natten

över forsande skummande farliga stup

glöder Kärlekens eld som ett flammande vatten

som en dyrbar gåva i våra hjärtans djup

Aldrig mer ska vi trampa på lidandets stigar

där förnedringens ok har sargat vår själ

nej för Kärleken höjer vi vår lans och krigar

för vi vill varandra så innerligt väl

När jag varsamt lägger dig på en bädd av längtan

och räcker dig åtråns fylliga vin

och du ger mig nyckeln till ditt lås av trängtan

då vet jag att Du för Evigt är min