~~.~~

 
Jag sitter i ett torn
som alla diktare gör

brottas med ord
som tjusar o förför

jag är galen av Kärlek
till alla utanför min periferi

men jag avtjänar min 
ensamma fångenskap
i tidglassand

i mitt Torn av Fantasi


Ser på er genom gallret i min gyllene bur
o vill som fågeln flyga ut på en verklig tur

men min själ är bunden av kroppens rep
vingarna fjättrade av fysikens svep

väntar på skimrande portalen
som gör mig fri

från mitt Torn av Fantasi

               ~~.~~

Föddes på stenig strand i en tuff arkipelag
anden var stark men kroppen svag

fick träna hårt för att lyfta mig
upp över horisontens rand

nedkom med guldpenna i min hand
för att skriva o andligt pris lova

i mitt Torn av Skrivandets Gåva

Ni kan sticka era nålar i det ni tror är jag
men det sårar är bara en yttre skugga svag

min rikedom bär jag i mitt innersta rum
sedan må världen skrika sig stel o stum

för jag lever trygg i mitt slutna hav

i mitt Torn av Evig Sav 

             ~~.~~

 
Men jag längtar ändå att riva murarna av sten
att lämna mitt jordiskas skal bli helad o ren

på gyllene vingar sväva mot mina kära o dem
som intet frågar om varför vad eller vem

utan hälsar kärleksfullt välkommen hem
till oss vi

från mitt öde Torn av Fantasi


Det strålar nu likt en fyr av himmelskt ljus
jag har för alltid lämnat mitt jordiska grus

som en sol vi lyser i helhetens famn

o alla finns där namn efter namn

en nyfödd nebulosa snurrar runt

med vårt förädlade arv

ett nytänt Himlatorn

av villkorslös Kärlek

lyser Universums

öppnade skarv


Där sitter jag sen i fullmånefas
o minns mina dikter från förr

vinkar genom stjärnslipat fönsterglas
i Pärleportens dörr

omgiven av tusen Kärleksänglar i kör
som applåderar under stämsång o eufori

nu när jag lämnat mitt


Torn av Fantasi

        ~~.~~

 © Bo Himmelsbåge

Egen bild: © Jag själv på Malta, 2011.