Igår var det Alla hjärtans dag. Eftersom det gäller att hålla sin flickvän på gott humör så måste man ibland visa att man tänker på henne.
Att man talar med henne, ringer henne, umgås med henne och allmänt beter sig på ett sådant sätt som antyder att man faktiskt är medveten om hennes existens räcker inte. Man måste även kasta ut pengar på helt meningslösa prylar för att hålla henne vid gott humör, annars kan hon tröttna.
Annars kan hon bli sur och alla som har minsta lilla erfarenhet av det motsatta könet vet att sura kvinnor är inte roliga att ha i sin närhet. Ha sex med dem är att glömma. Sura kvinnor sexstrejkar som någon form av hämnd.
En karl kan göra mycket dumt när han är sur men sexstrejka vore nog det sista han skulle göra. En karl vill ha sex jämt.
Med vem som helst.
Alla.
En karl kan ligga i gipsvagga men ändå fantisera om sex.
Han kan få sparken från sitt jobb, men på hemvägen så tänker han ändå på sex.
Han tänker på sex när han kör bil.
När han lagar mat.
Och när han tittar på TV.
Kvinnor är antagligen mycket väl medvetna om detta, de har inte sex med vem som helst. En kvinna vill känna sig uppskattad, hon vill bli sedd. En man måste uppvakta en kvinna en lång tid innan hon blir tillgänglig. Han måste säga de rätta sakerna och gärna i rätt miljö också. Han måste få henne att känna sig trygg. Han måste få henne i balans.
Han måste få henne att känna sig uppskattad.
Utvald.
När en man äntligen får en kvinna välvilligt inställd till honom så ligger det ofta hårt jobb bakom.
En karl däremot kan utan att tveka hoppa i säng med en människa av kvinnligt kön innan hon ens har presenterat sig, det är aldrig några problem. Det räcker med att hon tänder cigarretten åt honom och klipper lite med ögonfransarna så får mannen tokstånd och börjar yla mot månen. Men att trampa in i en blomsterbutik och köpa en ros till en kvinna han faktiskt känner, ja t o m har en relation med, det är något som sitter långt inne och man gör det inte varenda dag och absolut inte till varenda kvinna som man möter. Bara till någon man känner väldigt väl.
Någon man har en relation med.
 
I går köpte jag en laddare till min flickväns mobil på Alla hjärtans dag. Inte bra. Att köpa något förnufigt, något som de faktiskt har nytta av är inte att rekommendera. Kvällen slutade inte som jag hade hoppats på. Hundrafemtio spänn rakt i sjön. Förra året köpte jag en ros till min flickvän. Det uppskattades av någon underlig anledning. För en ros så var priset åttio kronor. ÅTTIO JÄVLA KRONOR för något som ändå kommer att vissna ihop och försvinna.
Låt mig nu berätta vad man får för åttio spänn: Ett stort paket makaroner, en ring falukorv, en liter lättmjölk och en påse broccoli. Kanske även ett par äpplen och bananer för att hålla de otäcka sjukdomarna borta.
Middag i tre dagar. Detta hade varit väl använda pengar men hade jag kommit med en ICA-påse med mat till min flickvän så hade hon garanterat tagit en smula illa upp. Jag kan t o m tänka mig att hon skulle ha blivit riktigt förbannad.
- Har du börjat hos Frälsis, din jävla idiot?
Innan man har hunnit förklara att det inte var en pik mot hennes dåliga ekonomiska sinne så hade man fått dörren i ansiktet. Därför köpte jag istället en ros för åttio spänn till min flickvän på Alla Hjärtans dag.
Åttio kronor. När jag tänker efter så kom jag billigt undan i alla fall.
 
En jobbarkompis till mig vid namn Janne slängde ut en mindre förmögenhet på en kvinna för några år sedan och han fick inte ens sex.
Han hade lärt känna en mycket kurvig kvinna vid namn Carina lite sådär ytligt under en arbetsresa och de bestämde sig för att hålla telefonkontakt. Carina tyckte att Janne var en trevlig kille som verkade intresserad av vad hon hade att säga. Janne lyssnade aldrig på vad hon sade, Janne ville bara ha sex.
Janne tänker alltid på sex.
Janne är en man.
När Carina satt och pratade om sitt intressanta arbete som kontorist vid Lantmäteriet så satt Janne och hummade, nickade och gjorde intryck av att verkligen vara intresserad av hennes jobb och arbetsuppgifter.
Gud, vad gullig han ser ut när han tittar mig i ögonen och ler på det där viset!
Tänkte Carina.
Janne var i tankarna djupt engagerad i en dagdröm av grovt pornografisk karaktär där Carina spelade huvudrollen. Han skulle precis till att bestiga henne bakifrån. Undra på att Janne log. Janne hade inte någon aning om att hon ens hade något jobb och hade han lyssnat så hade han ändå inte begripit ett dyft.
- Du måste komma ned till Skåne någon gång och besöka mig!
Sade Carina. Det där hörde däremot Janne.
 
En månad senare satte sig Janne på tåget ned till Skåne. En liten tripp på femtio mil så biljetten var inte billig. Bil var inte att tänka på eftersom Janne ett år tidigare under en tämmeligen kaotisk långhelg hade ägnat sig åt en hel del småtokiga upptåg som bl a inbegrep ett högt intag av alkohol och framförande av motordrivet fordon i mycket hög fart. Det hade blivit dryga böter, ett rejält kok stryk av några uppretade trafikpoliser i tillnyktringscellen och en månads fängelse för grov rattfylla. Efter denna lilla händelse så hyste Janne ett djupt förakt för allt vad polisväsende hette och kände alltid obehag så fort han stötte på någon som bar något som liknande en uniform.
Men allt detta hade Janne glömt den där morgonen när tåget lämnade centralen i Karlstad för vidare färd mot Helsingborg. Janne hade hällt sig en trettiosjua Renat och allt var idel solsken. Mer sprit skulle det inte bli. En trettiosjua räcker, han skulle hinna nyktra till innan han skulle vara framme. Det går ju inte att komma berusad på första träffen. Någon jävla ordning får det vara!
Det var dagen före Alla hjärtans dag. Det var illa men om detta hade Janne inga tankar alls. Inga rosor i Jannes packning inte. Janne höll sig lagom salongsberusad men i Trollhättan så steg dessvärre en ökänd spritlampa vid namn Felix på tåget. Det var inte bra. Felix hade precis fått ut lite extrapengar på någon försäkring och skulle hälsa på sin – om möjligt – ännu törstigare polare i Göteborg och hade därför väskan full med sprit. Det tog inte lång tid förrän dessa två glada gossar fann varandra och när konduktören steg in i kupén och bad Felix att visa upp giltig färdbiljett så blev det sådär småtokigt för Janne igen.
 
Efter den senaste rattfyllan och misshandeln så hade som sagt Janne lite problem med uniformer. Janne hade under morgonen blivit ordentligt förvirrad av allt brännvin och förväxlade konduktören med en polis.
- Dom kommer för att hämta mig!
Skrek Janne och sänkte konduktören med en ordentlig höger. I Göteborg stod polis och väntade och sedan fick Janne tillbringa resten av dygnet i tillnyktringscell igen. Denna gång slapp han stryk, däremot hade han ett nytt åtal att vänta. Grov misshandel av tjänsteman. Det skulle bli dryga böter det. Janne hade inte ens kommit halvvägs till sin träff och nu var han redan uppe i tusentals kronor.
 
Nästföljande morgon släpptes Janne och färden mot Skåne fortsatte, efter ett besök vid Systembolaget naturligtvis. En helflaska sprit blev det. Nu var alla föresatser på ett nyktert intryck borta.
Historien borde ha slutat här, Janne kunde ha vänt tillbaka till Karlstad, då skulle slutnotan trots allt ha blivit överkomlig. Men icke. Nu var det full fart. Det var Alla hjärtans dag, solen sken, det kändes i luften att våren var på väg och Janne höll på att bli sagolikt berusad igen. Kåt hade han varit ända från start men nu spädde både bakfylla och det nya ruset på kättjan ytterligare. Janne var stenkåt och såg fram emot mötet med Carina. Medresenärerna som mestadels bestod av barnfamiljer och långpendlare kände sig besvärade och undvek ögonkontakt med den berusade och underliga mannen som hällde i sig sprit direkt från flaskan och som tydligen hade svårt att hålla händerna borta från sitt skrev.
 
Under eftermiddagen anlände han till Helsingborg och satte sig genast i en Taxi för vidare färd till en adress i stadsdelen Dalhem där Carina bodde i en liten lägenhet tillsammans med sin hund, en schäfer vid namn Bobben som såg mycket elak ut men som var löjligt snäll.
Hade Bobben vetat vad som väntade honom när det ringde på dörren så hade han aldrig rusat fram med viftande svans och välkomnat besökaren så fort matte öppnade dörren. Janne hade alltid närt ett glödande hat mot hundar i allmänhet och schäfrar i synnerhet, han avskydde dem. Han var livrädd för dem. Gestapo hade använt sig av dem och så även den svenska poliskåren, en poliskår som Janne som sagt hade ett ansträngt förhållande till.
Carina hann knappt lägga märke till den markanta spritdoften som stod som en sky runt Janne förrän Bobben med ett glatt skall körde upp nosen i skrevet på Janne och hälsade honom välkommen med ett par rejäla sniff. Av ren överlevnadsinstinkt så drämde Janne sin medhavda spritflaska – som nu var i stort sett helt urdrucken – rakt i planeten på Bobben och släckte lyset för gott på den stackars hunden.
Under ett par sekunder så stod en chockad Carina och bara glodde ömsom på sin stackars hund och ömsom på Janne som hon knappt kände igen, sedan började hon tjuta som en luftvärnssiren.
Det här bådar inte bra.
Tänkte Janne som trots sin svåra berusning lyckades omvärdera hela situationen. Nu hade det blivit sådär småtokigt igen.
Det skulle inte bli något sex, den saken var helt klar. Faktum var att han fick vara glad om han överhuvudtaget klarade sig ur den här situationen utan polisinblandning. Janne vände på klacken och började springa därifrån för allt vad han kunde. Han flög nerför trapporna, ut på gården och satte kurs mot centrum.
 
Natten tillbringande han på ett hotellrum, ett dyrt hotell nere vid terminalen eftersom de billiga hotellen var fullbelagda. Den natten sov inte Janne många timmar. Efter att ha hällt sig alla småflaskorna med sprit från minibaren så vinglade han ut på stan och hittade en tjeckoslovakisk kvinna som gärna följde med Janne till hotellrummet, mot en smärre betalning förstås. Hela natten låg Janne på hålet. Han smaskade på kvinnan - som för övrigt hette Ludmilla - i alla möjliga ställningar och när hon trodde att Janne hade fått nog så körde han igång igen. Den natten fick Ludmilla jobba hårt. Hon fick verkligen göra skäl för den där tusenlappen som hon hade tagit betalt.
Ludmilla hade i och för sig inte låtit muffen ligga i träda sedan sjuttonårsdagen men här hade hon stött på en karl som inte hade fått plöja på mycket länge. Det blev nästan för mycket för henne och när Ludmilla - som alltid har sett sig som en hårt arbetande yrkeskvinna - tycker att det blir för mycket av det goda så har det gått väldigt långt. Det tog inte Janne mer än fem minuter att ladda om, sedan så hoppade han på igen.
Hade Janne känt till att Ludmilla inte bara gillade att bära dyra märkeskläder utan även bar på både klamydia, kondylom och lite andra svårbotade godsaker så kanske han hade övervägt kondom. Ja han kanske t o m hade avstått från sex.
Förutom böter, rese- och hotellkostnader så blev det även många plågsamma och dyra läkarbesök för Janne i flera månader framöver.
 
Jag vet inte vad slutnotan blev för Janne men en dyr Alla hjärtans dag, det blev det.
Med tanke på detta så får jag vara glad över att jag kom undan med hundrafemtio spänn för den där mobilladdaren.