Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den tredje februari.


Det är alltid så nära när du är långt borta

Du skriver poesi på dina armar
och jag väljer att tappa livet på mina ben

men
hittar vi ut
när vi fastnat under isen

hittar vi ut när vi glömt att andas?

Ingen ser poesi
som poesi

och jag gråter för dig när du tappat
och du lyfter mig när jag
somnat

jag undrar vem som som får sjunga
vid vems grav

och jag undrar vem som blir ensam kvar




Fri vers av glasfilosof
Läst 440 gånger
Publicerad 2006-01-24 18:57



Bookmark and Share


  sol
kan inte andas av dej..
hur fan kan en fjortonåring
få ur sej de här orden???

du är märkligt underbarn...
2006-01-29
  > Nästa text
< Föregående

glasfilosof