Min Längtans mörka tunga skepp

med svarta svällande segel nalkas

din blodröda grottas hunger

Genom blågrön mareld klyver

den breda stäven

natttens tunga dofter mot

passionens heta källa

Saknadens frysta tårar

tinar till milt regn

när Kärleken glöder till liv

Med ömma varsamma händer

lyfter vi gemensamt

det rosenpryda ankaret

och lägger om rodret

mot passionens stormiga hav

Världen ser förtummad på

när vi lämnar verklighetens

tunga klippor

o med smattrande röda vimplar

jagar fram emot illusionens

månglittrande farvatten

Vardagshimlens ärrade strider

lämnar vi långt bakom oss

här är Kärleken ren och obefläckad

som havanemonens gräddvita

brännande böljande famn