För flera år sedan tjänade jag lite pengar på att skriva porrnoveller åt några herrtidningar. Idag tror jag inte det finns någon marknad för sådan smörja.
Köper någon herrtidningar idag överhuvudtaget?
Men då så blomstrade snuskbranschen fortfarande och gillade man att skriva så var detta ett enkelt sätt och tjäna extrapengar. Det var ett bra sätt att öva sig på att skriva under press, om inte annat.
Jag brukade ha två ”mallar” i huvudet och efter dessa byggde jag upp oerhört fåniga porrnoveller. Antingen så handlade det om en ung, oerfaren kille som mötte mogen kvinna, eller tvärtom – Gubbsjuk medelålders man som fick till det med ung kvinna. Jag minns att jag brukade skratta för mig själv när jag skrev skiten. Det fascinerade mig att folk både läste och betalade för smörjan.
Efter ett tag ville de att jag skulle börja skriva grövre prylar, då lade jag ned alltihopa. Det finns gränser.
Men under ett par år så rullade det på rätt så bra, pengarna ramlade in på kontot varje månad och allt var frid och fröjd.
Min dåvarande sambo gillade det däremot inte, hon tyckte att det var både idiotiskt och kvinnoförnedrande, feminist som hon var. Hon tyckte att jag borde inrikta mig på att skriva andra prylar vilket jag också gjorde till en början.
 
Jag hade skrev en novell på över fyrtiotusen tecken om en ung kvinna i tjugofemårsåldern vid namn Kicki som tröttnade på sitt meningslösa arbete som köksbiträde på lasarettet och som började studera företagsekonomi på universitet.
Nu hade i och för sig inte Kicki någon kompetens eller ens intresse för det ämne hon valde. Kicki såg universitetet som vilken arbetsplats som helst. Bara man passade tiderna, tvättade sig om händerna, bar glasögon och talade vårdat utan svordomar så klarade man sig och fick sedan jättefina och märkvärdiga jobb.
Hon kom in tack vare någon märklig regel som gällde för alla tjugofemåringar som hade över fyra års arbetslivserfarenhet och som hade papper på att de var något sånär läskunniga.
Allt började bra, hon gick in för studierna hårt men dessvärre så fick hon via studentföreningens alla fester även smak för alkohol och snart var hennes törst efter sprit större än hennes törst efter kunskap. Det var helt enkelt inte lika kul att läsa om företagsfusioner och aktiebolag (vad nu det var för något?) när man lika gärna kunde sitta på Kåren och hälla i sig öl och vin tillsammans med andra slappskallar som såg universitetet som en trygg värld som skyddade dem från allt vad trista arbeten hette.
Matematiken var hemsk.
Så fort lilla Kicki slog upp boken så tornade obegripliga matematiska formler och sifferkombinationer upp sig. Hon förväntades lösa problem som hon inte ens förstod frågorna på. När någon lärare försökte förklara för henne så blev det ännu mer obegripligt, svårighetsgraden var på rent astronomisk nivå. Matematik C hette kursen och vad Kicki mindes så hade hon inte ens fått något grepp om den grundläggande mängdläran i lågstadiet. Vilken tur att CSN betalade ut pengar med jämna mellanrum så att hon åtminstone kunde köpa sprit och ha kul med sina nya kurskamrater! Varför överhuvudtaget försöka begripa något så meningslöst som en matematik där de av någon mystisk anledning blandade in både bokstäver och något som såg ut som kompasser och orienteringskartor? Då kändes det mycket mer meningsfullt att ränna på diverse "insparkar" och fester på Kåren och allt vad det nu hette.
Dessvärre för Kicki men till större lycka för resten av universitetets manliga deltagare så tålde hon inte spriten så bra.
Kicki blev en smula opasslig av alkohol. Kicki ville ha sex.
Mycket och ofta.
Med vem som helst.
Alla.
Kicki blev universitetets populäraste tjej. Efter bara halva terminen så hade hon lagt upp sig för hela sin studentkorridor och halva lärarkåren inklusive ett par vaktmästare och en kille från ett vaktbolag som kom dit en natt för att avstyra ett slagsmål mellan två kärlekskranka studenter utanför Kickis dörr.
 
Novellen började leva sitt eget liv…
 
Ryktet om alkoholens inverkan på Kickis sinnelag spred sig och varje kväll så dök det upp nya karlar utanför hennes dörr som ville bjuda på sprit. Hon häpnade över männens frikostighet och givmilda sinnelag och bjöd naturligtvis in dem direkt.
Sådär höll det på.
Jag beskrev det ena samlaget mer ingående efter det andra och utan att det hade varit min mening så utvecklades det hela mer och mer till en ren porrnovell.
När jag var färdig så visade jag min novell för min sambo och hon blev rasande. Hon ansåg att novellen var ytterst kvinnoförnedrande och förutom att jag utmålade hela kvinnosläktet som korkade våp som inget hellre ville än att dricka sprit och ligga med karlar så beskrev jag universitetsvärlden och alla studenter på ett oerhört föraktfullt vis.
Sambon hade själv tillbringat flera år på något universitet så för henne var det extra känsligt. Jag skickade i alla fall iväg novellen till ett förlag och fick naturligtvis avslag.
"Vi förstår inte riktigt vad du vill ha sagt med denna novell? Budskapet är en smula otydligt och vi tror inte att den passar vår läsekrets. Var snäll och besvära oss inte mer med dylika alster. Den passar bättre i herrpressen!"
Herrpressen? Ja! Varför inte?
 
Jag skickade iväg den till en större herrtidning och det blev napp med en gång! En vecka senare damp det ned ett kuvert med ett utbetalningskort. Det var även bifogat ett personligt brev där de informerade mig om att de gärna tog emot fler noveller i samma stil. Naturligtvis utgick arvode efter gängse praxis.
Jag satte igång med att skriva som en galning. Nu kanske jag kunde tjäna pengar på något som jag tyckte var kul. Det var på tiden!
Vid denna tid hade jag inrett en klädgarderob till mitt egna lilla krypin. Som ett hobbyrum i miniformat. Där kunde jag få vara ifred. Där kunde jag sitta vid min dator och ägna mig åt mig åt min hobby samtidigt som min sambo brukade pyssla med sitt under kvällarna.
Det tog några år innan jag insåg att sådana som mig, de ska inte leva i något förhållande. I alla fall inte dela bostad med någon.
Jag är en man som i mångt och mycket saknar integritet, jag är mycket frispråkig och kan avslöja det mesta om mig själv, både i skrift och under lunchrasterna på mitt jobb. Däremot så har jag ett stort behov av att få vara ensam. Det är ett behov som växer och växer ju äldre jag blir.
När jag satt där i mörket i min klädgarderob som endast lystes upp av datorskärmen så gav jag liv åt en medelålders man vid namn Sten som skulle åka ut till kusten och titta till sin sommarstuga innan höststormarna drog in över landet.
 
”... När Sten väl var framme så upptäckte han att stugan var ockuperad av ett par unga tonårstjejer som enligt egen utsago inte hade någonstans att bo. De var på rymmen från något ungdomshem. Sten har alltid varit en hygglig prick så naturligtvis fick de bo kvar, han stack t o m in till affären och handlade lite mat åt dem. Att han även råkade slinka in på Systembolagett för att köpa ett par flaskor Smirnoff var överhuvudtaget inte något som han hade planerat.
När han sedan bjöd dem så kunde man ju inte säga annat än att han var en sjusärdeles trevlig och frikostig kille med tanke på hur dyr spriten hade blivit. Att flickorna blev lite varma av spriten och var tvungna att klä av sig en smula kunde ju inte han rå för och att flickornas oblyga beteende gav honom ett rejält stånd tydde ju bara på att han hade potensen kvar trots att han hade fyllt femtio år för ett tag sedan.
Så vad hade han att skämmas för? Stens griniga fru hade ju inte uppfyllt sina äktenskapliga plikter på flera år så...”
 
Dörren flög upp. Det var min sambo.
–  Du har väl inte glömt att Marie och Pernilla kommer hit ikväll? Du får sitta här. Jag vill inte veta av några dumheter från dig ikväll!
Marie och Pernilla var min sambos väninnor och tillika jobbarkompisar. De brukade träffas en gång i månaden och dricka vinblask och peta i någon löjlig pastasallad. Ibland drack de fjantiga martinidrinkar och käkade tacos - chips med pepprad köttfärs.
- Jag tänker sitta här och skriva. Du kan vara lugn!
Förra gången de hade varit och hälsat på så hade jag blivit full och suttit och pladdrat hela kvällen. De andra hade inte fått en syl i vädret. Det som skulle ha blivit en trevlig tjejkväll hade istället blivit min lilla enmansshow.Till slut hade jag blivit så full så att jag var tvungen att gå och lägga mig.
- Nu måste jag nog dra mig tillbaka!
Sade jag, rasade ihop och somnade under bordet.
Det skulle inte upprepas, det lovade jag min sambo.
- Nä, det hoppas jag verkligen! Jag är trött över att behöva skämmas för dig inför mina väninnor!
Sedan slog hon igen dörren och jag kunde fortsätta att skriva på min novell.
 
... Sten tyckte att han gott kunde få unna sig en kväll med de här trevliga flickorna som sällskap. Men det var väldans vad de drack utav spriten, bäst att hälla upp mer till dem. Rikligt. Ända upp till kanten av glaset!
Efter en stund så tog flickorna av sig ännu mer av sina kläder, nu hade de bara tunna små rosa trosor på sig, de små sötnosarna.
Sten hällde upp ännu mer sprit till dem och föreslog att de skulle sätta sig på sängen istället. Mycket bekvämare!
Sten satt med ena näven inkörd i sin byxficka och fingrade lite lätt på kuken. Så här upphetsad hade han inte varit sedan han tog studenten och fingerpullade Britta inne på Stadshotellets toalett mitt under studentbalen. Den gången hade han varit så till den milda grad het på gröten så när Britta drog av sig trosorna och skulle till att lyfta upp balklänningen så hade han aldrig hunnit komma in i henne. Sten sköt av skottet rakt in i alla plisseringar, veck och broderier på Brittas hyrda balklänning...
 
- Sköt av skottet...
Mumlade jag för mig själv.
Ibland händer det att jag lever mig in i det jag själv skriver, ofta så kommer jag på mig med att sitta och mumla dialoger och textstycken som jag precis har skrivit.
Jag noterade att min sambos vänner hade kommit. De satt där ute vid köksbordet och drack vin och knaprade på fesljumma chips med pepprad köttfärs. Enbart den tunna väggen skiljde oss åt och jag hörde allt vad de sade. Ytligt fruntimmersbabbel för hela slanten.
- Och då sa jag... Kackel! Kackel! ... Men vad ser hon hos den där Hasse... Kackel! Kackel!
Det var svårt att koncentrera sig med det där oväsendet i bakgrunden. Ett gäng vinfnittriga kvinnor satt i köket och enbart en tunn vägg skiljde dem åt från mig där jag satt i min lilla skrubb och försökte skriva.
Men jag har varit med om värre. Jag har suttit och skrivit på gamla skrivmaskiner i trånga hytter under full storm. Så jag fortsatte.
 
”...Sten var yr i huvudet av ungdomlig lusta, den här chansen tänkte han inte missa. I tjugofem år hade han varit gift med en erbarmligt tråkig kvinna som med åren hade antagit en kropp som visade släktskap med en spannmålssilo.
Nu var det dags att inkassera belöningen för tjugofem års trohet. Det här var minsann något annat än SJ: s jävla guldklocka som han hade fått efter att ha stått och vinkat av en massa förbannade tåg på samma jävla perrong ända sedan han var i tjugoårsåldern.
Den ena flickan låg på hans säng spritt naken och tittade på honom med en inbjudande blick och jodå, han var inte den som stod och trampade i farstun när någon bjöd in honom i sitt hus. Sten drog ned sin gylf och gick bort mot sängen.
- Jag tar fram kuken.
Lyckades Sten mumla fram trots att rösten stockade sig i halsen på honom...”
 
- JAG TAR FRAM KUKEN!
Hojtade jag högt för mig själv, helt absorberad av min egen historia.
Min sambo öppnade dörren och blängde ilsket. Bakom henne skymtade Maries och Pernillas undrande ansikten.
- Vi får nog tänka på att dra oss hemåt nu.
Marie och Pernilla börjar dra sig mot hallen och under tiden som min sambo följer dem till dörren så skyndar jag mig med att dra igen dörren in till min klädgarderob. Jag låste från insidan.
Där tillbringade jag resten av natten.
Som jag skrev tidigare, sådana som mig bör helst leva ensamma.