ensam tvåsamhet på

Kärlekens flotte

på öde

Urhavet

tyngd av pärlmusslor

sinnlighet

Lust

Liv



Över oss Luftens ljusblå oändlighet

Under oss Havets mörkblå oändlighet

vi gungar i en bubbla av Luft

mellan

Oändligheterna

mot

Evigheten



tångens sälta

i näsborrarna

måsarnas tysta skri

som vita utropstecken

mot blekblå himmel



bredvingade bländvita albatrossen

med lysande gul näbb

luften budbärare

från fjärran

fast

land



sjävlysande fosforskimrande

gröna Siréner

simmar upp från

kolsvarta Duphavsgravar

och sjunger sin förföriska

sång



...mare in Extenso...



släpp ej taget om båten

på ett ögonblick kan du

dras ner i de

Mörka

Svarta

Hålen

för

alltid



Flotten dansar på randen av avgrunden

ovan Blåvalarnas mäktiga kärlekskör

som råmas milsvitt

under ytan

mitt i

Stormens

kokande

Öga



långt i färran ett gungande böljande fuktdis där

Regnbågen slutar sin välvda skimrande bana

mitt i Atlantis

vår resas

mål

några svindlande sekunder fast mark

och Kärlekens blå Duva

kysser Ditt vimpelklädda Torns

solglimmande öppna fönster

innan Staden åter sjunker ner

i Evighetens mörker

i sitt ständigt

roterande



Kretslopp