..livet går så förbannat fort..jag hänger inte riktigt med..fast jag valt själv..älskar och hatar mitt liv..för va jag en sådan där som grät..en sådan där som tog åt mig för saker..stressade upp mig för saker..trodde på katastrofer och levde mig in i dom..älskade så det gjorde ont hela tiden..hatade aldrig för det var fult..anpassade mig till allt och alla så gott jag kunde..var en känslomänniska som hela tiden hade nerver som satt utanpå och skavde hål på mitt skinn. Nu...nu lever jag allt det som jag tänkt..allt det som jag vill..skolan som livet är har dödat min gråt..fått mig att förstå att handling är allt..lipa bara jobbigt..nu är jag det jag vill..jag blir inte så upprörd när det går fel..vilket det ofta gör..jag vågar vara jag ibland..jag skiter i vad folk tycker..skulle nog säga att jag lyckats ganska bra med det jag tänkt..förutom vissa undantag..undantag som kanske gör att allt jag gör står jag vid sidan om och bara beskådar..inte konstigt att jag kan styra då kanske..jag är ju inte däri..är ju bara en åskådare som går in och styr upp ibland..lever jag ändå?