En kakafoni av minnen.

Osorterade minnen som försöker hitta sin plats i det inre tomrum,
som väntar på att fyllas.

Ett eko av det förflutna som studsar oavbrutet i tystnadens korridorer.

Tretusen delar av ett liv, som alla slås om samma plats och skriker för att överrösta varandra.

Jag behöver vila
Och
En trygghet jag inte kan finna.

Det här är ett land jag känner allt för väl
Och vars vägar jag länge har vandrat.

Ett tvivel på verkligheten och en kamp mot viljan, att fly detta kaos vid nästan varje besök.

Varje besök i mitt land är ett helvete, men skönheten i vardagen funkar som en boj, i förvirringen av att hitta sig själv.

Minnena börjar komma ikapp…