att vara tvungen att leva som alla andra för att platsa
att vara tvungen att välja rätt tapeter,
att jag är så rädd att vara utanför

- nu kan jag min A-HLR så att jag kan rädda nån svensk man i sin bästa år när det händer 1 gång i mitt liv

visserligen kommer det aldrig att passera en man i mina bästa år som får hjärtstopp på min trapp eller så.

Min fasta övertygelse är att det är bäst med hjärtkompressioner när det verkligen gäller
- det är hjärtkompressioner som gäller när man står där utan adrenalin och Cordarone-sprutor.

DÅ är jag inte utanför
DÅ är jag en hjälte

- en osjälvisk skithjälte som lärt sig nåt utantill som en papegoja utan hjärta eller mening
- livet är ju så kort och relativt kvalitetslöst
men när man är nära döden så fylls det av kvalitet
för då ser man vad som är bra med livet

även när man tappar förståndet ett tag är det som att återkomma till livet MEN
Sanningen är att
det är mycket roligare att tappa förståndet