och låt mig med naken själ
krypa tyngd över berättelsernas grus

och ljuset falla över det jag glömde
att fräta bort allt skal

och skaver av all hud
när sanningen ska fram, ska flöda

och ingen storhet mer är min
som tilliten som rämnade

och hur jag släpade mig på mina vägar
bar du mig till sist åt ett annat håll

och nu famlar bekännelserna ur min mun
att jag tror på den smärta du kände

och känner den

och bortom alla våra löften står ditt
står över all disk alla räkningar allt gräl allt slut och

och

och jag vill inte falla igen
därför måste jag