pärmen med utkast växer
för idéer tar plats
och de är numera omöjliga att handskas med


//"Inte snubblar du dig fram"
min hud över handryggen rodnar, torkar, flagnar och spricker upp trots våren och de blommande körsbärsträden i kungsträdgården men det är okej, det är det enda på mig du hittar att oja dig över
kallar du mig älskling ber jag dig att leta upp en bra stig med rötter utbredda som ett nät över att snubbla dig genom
en myr att sjunka ner i för att ta dig upp igen
behåll din relevans behåll din relevans behåll din relevans//

det ska va svårt! svårt?
svårt är tilltro, för att den slutar som misstro
rädsla, för att den slutar som hat
och den jävla oron, för att man aldrig slipper undan