När jag är Ensam Rädd och Naken och ödsligheten ekar i mitt Hus Då går jag upp i mörka Natten och lyssnar efter Änglavingars sus Långt uppe i Kosmos vidder ibland Vintergatans blinkade små Ljus vid en sjö av Stjärnstoff och Vatten har Änglarna sitt Hus När jag viskar tyst och stilla kommer en Vit och Hög Gestalt och för mig snabbt genom Rymden bort från allt som är mörkt och kallt I Änglarnas hem finns det Värme och Ljus för en sargad Själ här finns det bara Ömhet och Kärlek och alla vill mig innerligt Väl Jag vilar på bolstrar av Fjädrar och gräddgult Ängladun och vaggas av Änglavingar till Harpors klang och Basun Min Oro blir så Stillad och Hjärtat ömt och vekt när jag blir lyckligt Buren och av Änglahänder Smekt Om det nu finns en Himmel jag önskar den vore så Här att jag i ett moln av Änglars Vimmel blev buren Kysst och Kär