Den varma, ljuva sommarnatten
Värmer mitt hjärtas ådror.
Dock har en köld lagt sig
Runt min kropp – Ovälkomnande!
Träden – de djupa skogarna ler.
De har åter fått liv,
Ty de vet att
Frälsningen har kommit.
En vit dimma har lagt sig
Som en hinna över gräset,
Inte tyngande utan lätt,
Bekymmerslöst som en flickas andetag.
Dimman följer oskulden,
Skyddar henne!
Skyler hennes syn.
Frestelsen blir dock för stor.
Hon springer
Från dimman in i skogen
Och där i gläntan väntar han –
Dionysos på henne.
Så var även denna tids dagar räknade…