Den lille pojken
Sitter i sin fars knä
Med kryckorna tätt intill sig.
Kroppen har förtvinat -
Skiftat färg till grått
Men
Hans ögon är lika lekfulla
Och
Hans leende lika varmt
Som när han först såg världen.

Jag har aldrig sett
En femåring som
Utstrålar sådan intelligens.
Marken sviktar under
Världens intellektuella.

I faderns ögon
Glittrar dock tårarna.

Stackars dig M.,
Du är så ovetandes
Om att
Dödens ängel
Har kommit och knackat på
Din dörr i det tidigaste av
Livets skeenden.