Idag.
Stockholm drar sig segande upp ut avgrunden. Solen lyser ikapp med alla neonskyltar och tunnelbanan dånar under oss var tredje minut.
Vart ska vi?

Om vi hade backat, stannat, åter minns gen. 2011. vinter. kyla. isblocken som dånade ner för hammarbybacken coh flimret framför ögonen. snö.

folk klär av sig. badar näck i stadfontänen och sprutar champagne för de kan. det lutar sakta stad igen efter vinteromfamningen igår. vi är på väg mot solstekt asfalt och torrt gräs. jag plockar upp kapsyler och räknar vindunkar i vitabergsparken. rocken och hatten är länge sedan inhängda i garderobsdvala. jag behöver inte veta när de kommer fram igen. sparkar av mig skorna och går barfota på balkongens iskalla fakegräs.

missar bussen med hundradelar.
missar nästa.
åker över skanstullsbron och vet att jag har en säkerhet därunder. borstar axlarna och känner hans huvud luta mot min axel. jag är den enda ensamma typen kvar i stan.

ni planerar äventyr i sommar och det enda jag får höra vareviga dag är "vindunkar spritflaskor ölflak"
onykter onykter onykter
ni spottar onyktert snus i gräset jag sitter på. röker samma gräs jag sitter på. tar kål på allt det vackra.

promenerar hela perrongen till slutet och skräms av impulsen att hoppa.

vinden blåser inte in längre under mina kläder. tar sin inte in och sticker och kramar om.
missar bussen igen.
skrik inte på mig.
hostar upp rök och vill spy er i ansiktet.

går på föreläsningar och presenterar mig som dotter
får applåd
bugar inte mer
jag har slutat.