Du säger att du vill lyssna

Men vill ej förstå

För när jag vill hjälpa

Kan du ej förgå

Att misstolka och stjälpa

När avundsjukan vrider sig i din vrå


För när jag förklarar mina känslor

Vill du då inte lyssna på

Låt gå...Men lär dig inte utav mina fel då

För när du är så insatt inom dina ändlösa gränser

Förstörelser om allt vad jag känner då

Är något som du vill inom mig och andra så




Så

Du lämnar mig åter

Till en ibland förvirrad själ som gråter

Över kärleken jag ville skänka till dig naturligt

Men finner mig ändå åter

Låta kärleken bli onaturlig


Men eftersom jag vet att du älskar mig

Och att vi har hela livet delat

Kommer jag aldrig inför din sorg böja mig

Och fortsätta kämpa ovillkorlig fastän jag bli delad





Tills tiden rinner ut

Om än nu oklart

Glömmer vi ej varandra

Sköljer bort våra sorger

När vi finner varandra igen min vän

Om det nu kanske bara är i tankarna

Betyder vi allt ändå för någonting