Du drack Mitt Flämtande Hjärta

i långa Blodröda Tag

tills Jag låg där helt Allena

Hjärtlös Trött och Svag



Jag föll ifrån Solens Strålande

flammande Zenitshöjd

till att ligga i frostiga Skuggan

Naken Förtvivlad och Böjd



Än droppar en blodröd Droppe

från Hjärtats taggiga Sår

än dröjer det så länge

innan Jag åter

i Ljuset

Står



För att på Nytt igen få värmas

av Solens Morgonljus

och få Bäras av

Bländvita

Änglars

tysta

Vingesus




På Kullen ser jag upp mot

Himlens Gyllene Port

där Vägs allt jag Sagt

och Tänkt

och Velat

och

sedan

Gjort



Jag Hoppas att Herren

sedan med en Faderlig

Barmhärtig min

när Förlåten

Rämnar itu

släpper Mig

Välkommen

In...