I Begynnelsen skapade Gud Orden...

och jag Drömde att få vara dem När

de var de Vackraste och Skönaste på Jorden

och jag blev Galen och Tokig och Kär



För mig var Ord och Person så lika

att jag hade svårt att skilja dem åt

så när Drömmen till sist gav vika

så gav den plats åt en hissnande Gråt



Jag fick veta att bakom Dikten

och Drömmarnas Skira Väv

isade Verklighetens Stjärna Sikten

och gjorde Tillvaron hård och Sträv



Men vad tjänar det till att att Klaga

jag Älskar Orden ändå

som oss Glädja och Tjusa och Behaga

och göra Verkligheten Uthärdlig Också



Så jag böjer knä inför Orden

och Vår Gud som skapat Dem

och Höjer en Skål här i Norden

för var Poet var Diktare var Vän



Så fortsätt med Kraft Skriveriet

för att Förgylla allt som är Grått

låt ej Verklighetens Grus i Maskineriet

hindra oss från att bygga Slott...

i Begynnelsen skapade Gud Orden...

och Han fann dem vara...



Gott...