Vi fyller tiden fullkomligt, tidlöst. En del milstolpar, som det året, då en liten gosse hölls allra första gången. En sjuårings storasysterlycka varskodd om framtidens mirakel, en bästa vän, du finns där än, alldeles i närheten av livets höjdpunkt.

Idag den femte juni, fast året 1978 började livet på riktigt, svårt ibland, men all världens skillnad gör de, barnen. Var ett då, med hebbelille och kinaskor. Det pratades ozon, Kambodja, Stenmark och kärnkraft men den glittriga discosjalen betydde allt i ryska posten till Noice

Parnevik gjorde väl Fälldin i fluga och vackra Linda Haglund. Sen går åren tillbaka till framtiden. OKEJ, är det redan 1987. Mitt i livet nånstans där ute finns du. Jag skulle fråga dig allt om hur man älskar, comme Betty Blue 37, 2°, je voudrais faire l'amour avec vous, dans les matins.

Förbi ett fönster mot tv-världen, flimrar Wassberg, vi bär vit spets och takano, det är ett Palmefall, Bofors och åter denna Thatcher. Är HIV ett jävla kallt krig, sitter ensam på rummet tecknar drömmer. Ett tag språkade jag med lampan. Men i natt sover vi tätt ihop, du & jag.

det är nästan för bra

& snart är det födelsedag

jag är sexton

och är du

trettio

sju