Det finns ställen som blir hemsökta av lycka

Dit dödens kalla händer aldrig når

Så borda alla kanske ha det kan man tycka

Men herren skördar sina barn medans han sår.


Det finns barn som växer upp med kalla minnen

Som har berövats på sin trygghet och sin tro

Dom kanske aldrig mer kan öppna sina sinnen

Dom kanske aldrig nånsin mer får lugn och ro.


En del dom tror att dom är starka fast det brinner

Dom skojar bort allting med vardagliga skämt

Men dom minns bilder som aldrig försvinner

Och dom kan aldrig tala om vad som har hänt.


En del dom vandrar på en väg, en del dom springer

Kanske jagar efter nått som inte finns

Åren går och dom hör herrens klocka ringer

Det fanns ett mål som dom inte längre minns.


Vi har alla haft nån nära som vi saknar

Och vi blir påminda av dofter i vårt hem

Men efter tårar och tankar man sen vaknar

För dom är borta, kommer aldrig mer igen.


Vi kan aldrig välja vägar för nån annan

Ej heller kräva vem som går och som blir kvar

Hjärtan brister och tankarna vandrar

Vi undrar varför när vi sörjer vid en grav


Vi tänder ljus för alla kära vi saknar

Och i vår värld vi ständigt söker efter svar.