Jag har suttit fast i hundra dar
Jag tror kroppen kring min själ den drar
Snart har jag väl inget av den kvar
Jag förlorar

Men vad gör det om trettio år
Då ingen av oss i tiden spår
Din pappa sin potatis sår
I jorden

Din syster sitter vid sitt bord
Många pojkar tycker hon är god
Men du lever hellre bland musik och ord
Jag vet det

Din mor hon gör sin sylt av bär
Jag vet inte längre vem jag är
Du har ett hårstrå på kinden där
Till vänster

Jag jagar rekord på ett flipperspel
Ljuger falskt och sjunger fel
Månen lyser gul och hel
I taket

Du lägger huvudet på sned ibland
Drömmer om annat land
En liten glugg bredvid din tand
Du skrattar

Jag vet du bor i ett gammalt hus
Med höga trösklar och vackra krus
Ditt hår blänker i ett stilla sus
Från vinden

I dina ögon bor en särskild glans
Med din röst försvinner all min sans
Dina läppar är min sista chans
Att vakna

Jag vill ha dig




© Vintergatsskrynklaren