Mitt spjut är torrt
Mätt är jag ej
Säl och bergsfår
Fattas mig

Men jag fruktar ändå icke
Ty jag är tillfreds
Jag mättas utav något
Som betyder mycket mer

Den enda hunger jag har
Är den efter din andedräkt
Som ryker upp över de stora isarna
När brasan blivit släkt

Jag mättas utav svälten
När du är här bredvid
Jag klarar mig utan
De andras späckmåltid

Att törsta efter kärlek
Är ett äventyr
Som ögverskuggar andra
Inuitbestyr


© Vintergatsskrynklaren