Jag ligger på botten av Varat

och försöker ge mig själv en Blick

det här är svårt att förklara

men jag tror att jag lyckats

att det gick



En blick av innerlig Värme

av sådant som lyfter och bär

på Våren när Lärkan ryttlar

och jag var ung förälskad

och kär



Så jag reser mig sakta mot Ljuset

men ej i människors sfär

nej mot Himlen där inget är fruset

där jag alltid är Älskad och Kär



Jag känner hur vingarna stöder

jag lyfter mot något underbart Stort

jag svävar mot Solen som glöder

mot Himlens glimmrande Port



Där blir jag hälsad som den förlorade Sonen

som en Kär och Älskad Vän

som nu tackar för de Jordiska Lånen

och blir hälsad Välkommen Hem...!