Själens Svarta Ros
Den hänger där
svängande pendlande gungande
mellan Intet och Varat
i andedräktens
nästan obefintliga
flämtande bris
Fem röda bloddroppar
spinner Silvertrådar
över de bleka
genomskinliga
blombladens
ådriga
händer
Svärtan äter fräter bränner sig
in i pupillens rökiga irrgångar
där smärtan gått vill
i globernas
dunkande
ljussken
En doft av härdat stål
som hamrats slagits
glödgas formats
i Vargtimmens
ylande natt
Klang av dov metall
ekar i rymden
Pantern reser sig i sin fulla längd
ryter vrålar
klöser fåror
så saven
droppar
dripp
dropp
Jaget gräver sig baklänges
genom rykande slagghögar
mot Gryningen
svett blod
tårar
När du bär den i triumf genom
bröstkorgens vita pelarsal
rämnar den svarta förlåten
den svarta vivelvinden
Tornadon
river med sig allt
rubb och stubb
Kaos
gula
öga
ser
dig