Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vem kan glömma när sitt barn föddes, särskilt om man var där när det hände?


Till Madeleine


Du, söta som den mest söta honungen,
kom till mig klädd i bara hud och värme.

Dina händer, bestämda knytnävar i en
vacker hälsning jag tog utan att tänka ens.

Det var mitt och ditt liv i ett ögonblick, därför
förendrades mitt förnuft och medvetande,

för du var vad jag mest längtade efter,
universums alla hemligheter förkropsligade.

Du är min ljusa stjärna,
för evig hopp och melodi

min kära, kära dotter min.




Fri vers av Adolfo Ovalle
Läst 170 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-04-20 21:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Adolfo Ovalle