IBLAND
Jag känner mig som en skugga
i en mörk, mörk skog.
Går genom livet, som en virvlande vind
En vind, som ingen känner.
Undrar varför öven, där på marken
ligger så stilla?...
En ljudlös viskning,
mitt ibland allt oväsen
Ett andetag, i en redan livlös kropp...
Ett ensamt skri i natten...
Ett eko
längs Vintergatans frusna gränder...
ett sällsamt sug - en ilning
En ilning från Universums
mystiska hemlighet...