Här går jag,
förtvivlans brant, så nära
Ett enda steg
och jag kan aldrig komma tillbaka.
Jag ser ett ljus där framme
Försöker gripa det
med mina sargade händer
Det flämtar till
och försvinner så
Jag ger upp ett vrål
Ett fasans vrål,
som ekar mellan mörkrets
tomma väggar...