Ibland lindar jag vingarna tätt runt mig

och hänger upp mig på en mörk skyddad plats...

en skör genomskinlig puppa



Avstängd från Världens stim och sorl

en försmak av Icke - varat vi kommer ifrån

och Icke - varat vi är på väg emot



Det enda som hörs och syns

är mitt röda bultande hjärta...

dunk dunk...!

dunk dunk...!

dunk dunk...!



Hjärtat sänder röda chockvågor

genom det öde mörkret...

svich svich...!

svich svich...!

svich svich...!



Kanske mot ett annnat ensamt Hjärta

med parabolen uppe

kanske mot Gud

jag vet inte



Men jag önskar att en Stråle av Ljus i Mörkret

en dag ska leta sin in till puppan

och väcka den till Liv igen

till en ny jublande Vår



Så att den åter utvecklas

till en färggrann fjäril

som fladdrar ut i Livet

och suger honung och nektar

som fjärilar bör göra...