Hur ska jag orka hur ska det gå
Att hitta en styrka som räcker för två
 
Ben som ej bär man till rullstol kan byta
Ord som blir fel man till annat kan knyta
 
Men när kroppen och själen ropar på gifter
Vad då ta sig till jag ej sett i skrifter
 
Att tro det går över jag nu vet är bullshit
Drogernas djävul man aldrig blir kvitt
 
Jag nu har förstått att min far hade tur
Som genom döden fick chansen att dra sig ur
 
Livet som kolli och påtvingad rening
Det är ett helvete helt utan mening
 
Jag detta har insett vid sidan om mor min
Som nu har fått smaka sin egen medicin
 
Att hjälplös bli instängd i förtvivlan så gruvlig
Jag önskar jag kände att hämnden är ljuvlig
 
Men även med gener inget barn borde ärva
Och uppväxt som mera liknar en härva
 
Man tydligen ändå kan lära sig känna
Empatisk omtanke jag måste erkänna
 
Många gånger jag nästan upp ger
Och tänker nu orkar jag alls inte mer
 
Men sedan på något underligt sätt
Mitt hjärta berättar vad som är rätt
 
Jag slavar för annan drog än det paret
Som satt mig till världen men ej hade svaret
 
På hur man på bästa sätt tar om hand
En oönskad avkomma och ror det i land
 
Ett tag i min ungdom jag höll på att följa
I spåren av gener jag ej kunde dölja
 
Det ledde mig rakt in i leken med döden
Men olika ter sig sen våra öden
 
Med blott ärr i kropp och i själ jag kom bort
Från detta och till en helt annan sort
 
Jag mötte den man som sen blev min make
Och erbjöd ett helt annat liv utan hake
 
Jag honom och barnen nu har att tacka
För livet jag lever och ej från vill backa
 
Min drog nu är curling för allt och för alla
Förutom mig själv och försöka att palla
 
Jag nu fått en uppgift att hjälpa min mor
Att hitta en väg ur förtvivlan så stor
 
Min egen förtvivlan jag lärt mig att bära
Den hårda vägen på stigar så tvära