Jag ger mig av

Ut i det dis som speglar
morgonen, ut i det okända
jag inte vet något om

Lämnar resten i det som
jag kallat mitt hem, endast
känslorna bär jag med

Vandrar planlöst omkring
utan kompass och karta
är vilsen ganska snart

Hälsar på okända människor
som inte förstår mitt rop
efter välbehövd hjälp

Skriker ut min smärta
men möter bara mitt
eko, känner inte kylan

Börjar bli tungt att gå men
förstår inte att mina kläder
är kalla och genomvåta

Det är mörkt, hittar en sjö
och lägger mig på en brygga
låter vattnet gunga mig

Kan inte resa mig, varenda
muskel har domnat bort,
är på väg att somna

Ett välbekant leende möter
mig, känner ro i hela min
kropp, jag har hittat hem