Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I en gul klänning

Jag var ett barn
i en gul klänning
beträdde jag godtrogen
gränserna
till barnets revir



bara ett barn får skulden
för det hon inte kan förstå

den som inte förmår
skydda sig själv

får bära de andras skam

i en ärmlös gul klänning
utan drag av försoning
stegade jag upp gränser
utan att förstå språket
som talades i det landet

en dag i veckan längtade jag hem
men min uppgift var att acceptera

att finna mig

jag hade inget inflytande
över mörkret och tiden




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 283 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-05-16 21:43



Bookmark and Share


  Nanna X
berör mig starkt! klänningen blir en klockren symbol som håller ihop dikten liksom formen som är skitsnygg - raderna 5+(2+2+1)+5+(2+1+2) - det är ju rena matematiken : )
2012-05-18

  Catharina Edin VIP
jag beundrar din klarsynthet, som tar sig uttryck i bilder och symboler, hämtade från, ja, kanske, det kollektiva undermedvetna.
2012-05-16

    Anneli A
Vackert skrivet om trasig och präglad händelse. Bra!
2012-05-16
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP